Än finns det hopp för att frågan om Karlebys orientering skall få ett lyckligt slut. Det såg grundlagsutskottet till då man i fredags fick klart sitt utlåtande till förvaltningsutskottet.
Än finns det hopp för att frågan om Karlebys orientering skall få ett lyckligt slut. Det såg grundlagsutskottet till då man i fredags fick klart sitt utlåtande till förvaltningsutskottet.
Det är ord och inga visor som riksdagens grundlagsutskott levererar till regeringen. Man säger klart ut att utskottet anser det nödvändigt att statsrådet med det snaraste tillsätter en arbetsgrupp bestående av experter, för att utreda följderna av de förändringar i områdesindelningar som regionförvaltningslagstiftningen ger upphov till, då det gäller människors faktiska möjligheter att få service enligt grundlagens enahanda grunder. Utskottet påpekar att det härvid handlar om laglighetsbedöm-ning och alltså inte ändamålsenlighetsprövning. Utskottet säger vidare att av de förvaltningsmässigt möjliga områdesindelningarna, skall man välja det alternativ, som bäst uppfyller de grundläggande språkliga rättigheterna.
Nu gäller det för regeringen att tillsätta denna arbetsgrupp på ett trovärdigt sätt så att den består av verkliga experter, och att i snabb takt göra utredningen. Vi skall naturligtvis inte gå händelserna i förväg. Men en titt på kartan och på befolkningsunderlaget ger nog redan en klar fingervisning om vad den utredningen borde komma fram till.
Det faktum att antalet svenskspråkiga personer i förhållande till antalet finskspråkiga i en norr-orientering där Mellersta Österbottens förbund och Karleby hänförs norrut med Uleåborg och Kaj-analand skulle vara 1,2 % av den totala befolkningen, d.v.s. ca 7200 av 540.000, medan en orientering söderut mot Österbotten och Sydösterbotten skulle innebära att antalet svenskspråkiga uppgår till drygt 22 % eller 97.000 av totalt ca 440.000, talar sitt tydliga språk. Och utgår vi från dagens Österbottens TE-centralområde som ju omfattar Österbotten och Mellersta Österbotten har vi en fördelning där antalet svenskspråkiga är knappt 97.000, eller 39 % av den totala befolkningen på drygt 247.000.
Också vad gäller frågan om Vasa eller Seinäjoki som huvudort för närings- trafik – och miljöcentralerna skulle det vara på sin plats att göra en liknande utvärdering. Med vilken stad som huvudort tryggar man bäst medborgarnas faktiska möjligheter att få service på finska eller svenska enligt enahanda grunder.
Jag vill också passa på att ge en eloge till de drivande krafterna i grundlagsutskottet Mikaela Nylander (SFP), Kimmo Sasi (Saml) och Jacob Söderman (Sdp).
Summa summarum. Hoppet om att Karleby skall ingå i samma samarbetsområde med Österbotten då denna reform blir verklighet, lever igen betydligt starkare än på länge.
Anna-Maja Henriksson
