Under veckan träffade jag några unga mammor med sina små. Inget märkligt med det väl, unga föräldrar med barn finns ju överallt, kanske du tänker.
Under veckan träffade jag några unga mammor med sina små. Inget märkligt med det väl, unga föräldrar med barn finns ju överallt, kanske du tänker. Javisst, men det speciella med just dessa unga mödrar var miljön där de befann sig. Det var nämligen i fängelset i Tavastehus, där landets största enhet, ca 100 platser, för kvinnliga fångar finns.
Hur kan man ha barn i fängelsemiljö, har endel frågat mig? En berättigad fråga i och för sig. Det handlar ju om vad som ur barnets synvinkel är det bästa. Och visst är det bra att vår fångvårdslag möjliggör, att mamman kan få sköta och ta hand om sitt barn så länge barnet är under tre år, ifall det ur barnskyddsaspekt är det bästa. Det är det däremot mången gång inte.
Avdelningen för mammor och barn påminde i sig om ett litet dagis, och där fanns naturligtvis barnsköterskepersonal. Det fanns också tillgång till en liten innergård med gungor och sandlåda, och “cellen” där mamman och barnet bor påminde mest ett litet vanligt rum. Ändå kunde inte tanken undgå mig: Vad skall det bli av dessa små, och hur skall mamman klara det dagliga livet då hon blir fri?
Det framgick med all tydlighet att ca 90 % av alla fångar har drogproblematik. Och som en i personalen konstaterade, kan det hända att tiden i fängelset med mamman, med dagliga rutiner och trygga mänskor runtom, trots allt är den bästa i barnets liv. En tragisk tanke i sig, som dessvärre också bekräftades av att det nu kommer unga kvinnor till fängelset, som själva varit där som barn. Kriminaliteten kan, då det är som värst, gå i arv.
Med lagutskottet besökte vi också det nyrenoverade fängelset i Riihimäki, som inhyser en stor del av våra grövsta brottslingar, vilka avtjänar långa fängelsestraff, bland dem ett tjugotal livstidsfångar. Där kör man med ett flertal olika rehabiliteringsprogram, också sådana som tar sikte på att få bukt med drogproblemen. Att delta i programmen är frivilligt och resultaten är varierande. Men som fängelsechefen där noterade, skulle antalet brott i Finland och framförallt antalet grova våldsbrott och mord vara betydligt färre ifall vi hade ett drogfritt samhälle.
Vikten av att vi satsar på förebyggande åtgärder kan inte nog värdesättas, då det gäller att undvika utslagning och kriminalitet. Veckans nyhet att det finns samband mellan mobbning och kriminalitet, understyrker också för sin del hur viktigt det är att vi ingriper i tid, och att vi gör det på samhällets alla områden. Vi måste bli ännu bättre på att identifiera problemen och ta tag i dem förrän det går för långt. Såväl kommunerna som staten har skäl att se till att resurserna för stödpersonal i dagvård, skola och socialvård är tillräckliga. Det är att investera i framtiden.
Anna-Maja Henriksson
