Kolumnen publicerades i Vasabladet, Österbottens Tidning och Syd-Österbotten den 28.6.2025.
För en tid sedan såg jag en notis om att man kunde beställa på goda nyheter från en av landets ledande tidningar. Så roligt tänkte jag. För om det är något vi just nu upplever är bristvara så är det goda nyheter. Därför tänkte jag också i den här kolumnen lyfta en fråga som efter en över tio år lång kamp fick ett lyckligt slut.
För ganska exakt fjorton år sedan utsågs jag första gången till justitieminister i Finlands regering. Föga visste jag då vad allt jag skulle få vara med om. Bland alla de lagstiftningsuppdrag som jag skulle leda fanns också en förnyelse av sametingslagen. Jag började sätta mig in i frågan och insåg rätt snart att det här var ett uppdrag som skulle bli allt annat än lätt. Det skulle komma att kräva mycket dialog och beredskap att söka lösningar såväl internt i regeringen som med sametinget, som är samernas lagstadgade intressebevakningsorgan.
Samerna är ju som känt Europas enda ursprungsfolk. Runtom i världen kämpar ursprungsfolk för sina rättigheter, och samerna har all rätt till sitt språk (nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska) samt till utövande av sin kultur och sina traditionella näringar. Det har enligt olika FN-fördrag också rätt till respekt för sitt självbestämmande. Det är på den punkten Finlands lagstiftning brustit. Samerna har aldrig godkänt den sametingslag som varit i kraft sedan 1995. Därför har Finland också fått upprepade anmärkningar av olika FN-organ för att vi inte respekterar samernas självbestämmanderätt fullt ut. Av den orsaken har det för samerna själva men också för mig och SFP varit väldigt viktigt att få en ändring till stånd.
Då år 2011, som ny minister, kunde jag inte ana vilket maratonlopp det skulle bli. Det blev en kamp utan like med mycket dramatik under tre olika regeringar: i Katainens och Stubbs regering, i Sanna Marins regering och slutligen i Petteri Orpos regering.
År 2015 föll det enhälliga lagförslaget på att regeringsleden sprack i riksdagen. Varken Samlingspartiet eller SDP höll. År 2022 i Sanna Marins regering, förde vi trots motstånd från regeringskollegan Centern, lagförslaget till riksdagen. Grundlagsutskottet beslöt efter omröstning att inte behandla det och det blev inget heller då.
I samband med regeringsförhandlingarna år 2023, krävde jag och SFP att sametingslagen en gång för alla nu måste godkännas under denna regeringsperiod, och att förslaget ska vara det samma som förra regeringen föreslagit och som bottnade i den så kallade Timonenkommitténs betänkande. Så blev det.
Nu för en dryg vecka sedan, 11 år efter att jag gav mitt första förslag till riksdagen, kunde vi korsa mållinjen och jubla för att Finlands riksdag äntligen klarat av uppdraget att ge grönt ljus för den nya lagen på ett sätt som samerna också själva godkänner.
Den kanske mest osannolika regeringskoalitionen av alla, med Samlingspartiet, Sannfinländarna, SFP och KD, blev den som förde sametingslagen i mål. Maratonloppet, som bestått av oerhört många och svåra uppförsbackar, som krävt hundratals arbetstimmar, sömnlösa nätter och till och med tårar av besvikelse i rikssalen, då tidigare överenskommelser inte hållit, slutade i en seger som smakade gott. Tänk att allt det hårda arbetet slutligen gav resultat. Jag gläder mig speciellt mycket för samernas del. Som de har fått kämpa. Och tanken slår mig: om jag och vi hade lyssnat till alla de som krävde att SFP inte skulle sitta i regeringen – ja, då hade denna stora människorättsfråga inte fått ett lyckligt slut ännu heller.
Anna-Maja Henriksson
Europaparlamentariker (SFP), Renew Europes vice ordförande
