Det gäller att återskapa tilltron till politiken!
Den senaste veckan i riksdagen har för min del helt dominerats av dels Karlebys orientering och så det stora samtalsämnet, valfinansieringsfrågan.
Och självfallet har bägge dessa frågor betydelse för oss i Österbotten. Jag kommer i andra sammanhang att återkomma till Karlebyfrågan. Den här insändaren får kretsa kring valfinansieringen.
Det är ingen överdrift att säga att österbottningarna i allmänhet är snäppet bättre på att utnyttja sin rösträtt än många andra i vårt land. Det är ett viktigt sätt att delta i samhällsbygget. För det är ju det politiken egentligen handlar om, att tillsammans bygga samhälle. Hur det går med valaktiviteten i nästa val återstår att se.
Kunde vi ha undvikit debatten om valfinansieringen? I efterhand är det lätt att svara ja. Det hade bara förutsatt att varje riksdagsledamot följt den nu gällande lagen självmant.
Många har ju gjort det, men på grund av dem som rört sig i gråzonen har vi nu det politiska klimat vi har. Lägg därtill till alla krumelurer med det konkursdrabbade Nova-group, som frikostigt delat pengar hit och dit, från samlingspartistiska födelsedagskalas till flygbiljetter samt omständigheterna kring hur allmännyttiga stiftelser som åtnjutit samhällsstöd via PAF också delat ut valpengar till ledande centerpolitiker, så är det klart att det ser mycket illa ut. Inte att undra på att folk reagerar.
I allt detta är det lätt att tappa bort sig, och börja tro att det är något skumt och kriminellt med att ta emot valbidrag överhuvudtaget. Men så är det ju inte. Tvärtom är det så att vår demokrati för att fungera måste möjliggöra för kandidater i val, att ta emot bidrag och för privatpersoner och företag, att ge bidrag. Annars får vi ett system där enbart de rika i praktiken når fram till Granitborgen eller till EU-parlamentet, och ett sådant system vill vi ju inte ha.
Samtidigt handlar det om att en gammal politisk kultur som inte längre passar in i dagens samhälle måste förpassas till gravens vila. Idag vill väljaren veta och har rätt att få veta vem som stöder vem, för att utgående från det kunna analysera om det finns kopplingar och hur det eventuellt kan påverka en enskild kandidats eller ett partis agerande. Att vänstern och socialdemokraterna fått betydande stöd från fackligt håll har man ju kunnat ana, men nu har det också kommit i klar dager att så är fallet då de självmant meddelat det. Att SFP stöds stort av Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland är också allmänt känt.
Den sittande riksdagen måste nu se till att den stiftar en klar och redig valfinansieringslag byggd på total öppenhet, och förknippad med någon form av repressalier. Det behöver demokratin och det politiska systemet för att återfå sin trovärdighet. Alla partier har folk i den s.k. Tarasti-gruppen som förbereder lagen, och nu gäller det att sluta gå an varandra och i stället koncentrera krafterna på att lösa vårt gemensamma problem. Nämligen att återfå folkets tilltro till vårt politiska system.
Däremot behöver vi inget listval. Det om något skulle verka hämmande på såväl människors vilja att ställa upp i val, som på folks intresse för att gå och rösta. I Finland skall vi inte efterapa Sverige på den här punkten. För oss i Österbotten skulle ett listval bli synnerligen trist. Den kamp och den spänning som vi nu kan uppbåda genom att flere kandidater de facto har möjlighet att bli valda, den skall vi slå vakt om. Människor skall själva få välja och kunna påverka vilka personer som blir val-da. Det skall inte delegeras till partierna.
Anna-Maja Henriksson
