Vi har en föråldrad sjukförsäkringslag i Finland i dag. Den tillåter i princip bara kostnadsersättning för läkemedel som ordineras för behandling av sjukdom, d.v.s. inte för vacciner som ju förebygger sjukdom.
Det här måste vi få ändring på. Dagens lag svarar inte mot ett modernt tankesätt inom vården om att preventiv vård med alla mått mätt blir billigare än eftervård.
Därför har jag gjort en lagmotion i samarbete med kollega Mikaela Nylander som går ut på att vacciner som inte ingår i det nationella vaccinationsprogrammet och som mänskor tar s.a.s. frivilligt, skulle kunna bli ersättningsgilla. I likhet med förfarandet för ersättningen av läkemedel, skulle systematiken vara sådan att läkemedelsprisnämnden skulle fastställa om ett vaccin skall berättiga till ersättning eller inte.
Finlands nationella vaccinationsprogram är bra och ger resultat. Över 93 % av barnen i Finland får alla vaccin i programmet före 2 års ålder. Vaccin som ingår i programmet är bl.a. calmette samt vacciner mot difteri, kikhosta, mässling och påssjuka. De årliga utgifterna för vaccinationsprogrammet är ca 10 miljoner euro vilket är 0,1 % av hälsovårdens totalutgifter och 1 % av FPA-ersättningar för läkemedel. En nykomling i det nationella vaccinationsprogrammet är Rotavirusvaccinet vars årliga kostnader för samhället beräknas bli 2,6 miljoner, och som beräknas förhindra över 7 500 HVC besök, över 2 000 sjukhusvistelseperioder och över 3 000 poliklinikbesök. Detta för att nämna några exempel på hur kostnadseffektivt det på alla sätt kan vara att satsa på preventiv vård.
Varför kan man inte direkt ta in nya effektiva vacciner i det nationella vaccinationsprogrammet, kanske någon undrar. Svaret är naturligtvis att det saknas medel för att få in alla de vacciner som rent sakligt sett skulle platsa där. Därför skulle möjligheten till FPA-ersättning vara så välkommen.
Det finns ett flertal vaccin på marknaden, av vilka många rekommenderas eller är nödvändiga om man reser utomlands, t.ex. vaccin mot hepatit B och gula febern. Det finns också andra som rekommenderas för särskilda grupper även om man bara vistas i hemlandet. Av dessa är vaccinet mot fästingburen meningit d.v.s. TBE synnerligen känt för oss i Österbotten. Också HPV-vaccinet som skyddar mot livmoderhalscancer liksom pneumokockvaccinet mot öron- och hjärnhinneinflammation för småbarn är vacciner som jag anser borde ersättas. Det sistnämnda borde snarast få plats i det nationella vaccinationsprogrammet, men som det nu ser ut är det inte alls säkert att det ryms med i nästa års budget p.g.a. den ekonomiska recessionen. Att då kunna få FPA-ersättning för det skulle säkert vara välkommet i många barnfamiljer.
Vaccinerna är ju nämligen ofta dyra, och det kan helt enkelt bli en övermäktig uppgift för en större familj att låta vaccinera alla familjemedlemmar mot exempelvis fästingburen TBE. Därför handlar frågan om FPA-ersättning för vaccin också i högsta grad om jämlikhet.
Anna-Maja Henriksson
