Den gula tjocka boken som riksdagen årligen får på sitt bord den här tiden på året, dvs budgetboken, handlar om mycket mer än bara siffror och text. Den är handboken för hur skattebetalarnas medel ska användas under året som kommer. Hur mycket Finland kommer att uppta i lån, vilken skattegraden ska vara, hur mycket som satsas på vård och omsorg, kommunerna, skola och utbildning, vägnät, forskning och innovationer, bistånd, idrott och kultur, pensioner och sociala bidrag, polisen, försvaret, domstolarna mm. Den har inverkan på sätt eller annat på allas vår vardag. Då vi summerar allt landar vi på en slutsumma på 55,3 mrd €, varav 1,4 mrd är nya lån.
Finlands framgång har länge byggt på kunskap och ett stabilt samhällssystem där förtroende och pålitlighet är väsentliga faktorer. För att bygga ett framgångsrikt Finland behövs satsningar på skola och utbildning. Jag vill se ett samhälle där ingen blir utanför och då är skolan en av de viktigaste garanterna för att alla barn ska ha jämlika förutsättningar. Efter regeringens krassa nedskärningspolitik under de senaste tre åren finns det tyvärr mycket som behöver repareras för att nå denna målsättning. Det gäller allt från småbarnspedagogik till livslångt lärande.
Budgeten för nästa år debatterades i riksdagen under den här veckan. Regeringen har lagt till 112 miljoner euro för forskning och innovationer med målet att 4 procent av Finlands BNP ska användas till forskning, utveckling och innovationer år 2030. Det är bra, men jag är säker på att vi kan bättre än så. SFP anser att denna nivå ska nås redan år 2025. Det här är en viktig vändpunkt eftersom satsningarna på ny teknologi har gått brant nedåt de allra senaste åren. Wärtsiläs fina besked om en investering på 200 miljoner € i Vasa är just den typ av nyhet vi behöver. Den satsningen inger framtidshopp och visar på hur stor tron är på att det lönar sig att satsa i Vasa och Österbotten.
I olika delar av landet tampas företagen med brist på kunnig arbetskraft och det behövs riktade utbildningsinsatser både på kort och lång sikt för att kunna åtgärda utmaningen. Arbetsförmedlingen behöver verktyg för att matcha behoven och utbudet på arbetskraft bättre. Det är dessutom absurt att regeringen i en situation som denna håller fast vid behovsprövningen av utländsk arbetskraft. Jag är helt övertygad om att företagen själva bäst vet vilken arbetskraft de behöver!
På tal om arbetslivet så behöver vi också en seriös samhällsdebatt om välmående i arbetslivet. Sjukpension och sjukfrånvaro ger årligen förluster i miljardbelopp. Förebyggande åtgärder innebär inte bara besparingar, utan också förbättrad livskvalitet och mental hälsa för individen. Det är det allra viktigaste.
Här i Österbotten är vi glada om vi själva får bestämma hur vi vill utveckla vårt landskap. Österbotten är framgångsrikt, med exportdrivna företag och en hög sysselsättningsgrad och kan på många områden tjäna som förebild för andra delar av landet.
Skulle det gå lika bra i hela landet som i Österbotten, skulle vi knappt ha några ekonomiska problem i Finland. Därför borde det vara självklart att Österbotten tas i beaktande när staten utformar planer för hur bl.a. infrastrukturen ska se ut i framtiden eller då man planerar framtidens sjukhusstruktur. Men av någon anledning har regeringen den här perioden haft en blind fläck på just denna punkt. Det är dags att putsa glasögonen för regeringen Sipilä och börja se klart. Alla landskap och dess invånare behöver få uppleva att de behandlas rättvist av statsmakten.
En av samhällets viktigaste uppgifter är att se till att infrastrukturen är i skick och att skapa goda förutsättningar för näringslivet, i alla delar av landet. Hela riksåttan från Åbo till Uleåborg bör höra till stomvägnätet och landskapen behöver själva få bestämma om omfattningen på sin sjukhusjour samt vilka operationer man utför var.
