Då gjorde han Österbotten till ett föregångslandskap i vaccinering inom hela det dåtida Svenska riket.

På den tiden var det smittokoppor som skulle bekämpas. Anders Chydenius och hans far kyrkoherde i Gamlakarleby började tala för en allmän vaccinering mot smittkoppor för att knäcka farsoten. På det sättet kom prästerskapet i hela riket till en början att spela en avgörande roll för bekämpandet av smittkoppor. Resultaten lät inte vänta på sig, även om det naturligtvis också gjordes en hel del misstag under de första årtiondena. Då, liksom nu var bristen på hälsovårdskapacitet en helt avgörande drivande kraft. Det var och är skonsammare för patienterna och billigare för samhället att förebygga sjukdomar än att bota sjuka.

I Finland skulle det egentliga genombrottet inom folkhälsan komma ca 200 år efter Chydenius, då mödra- och barnrådgivningen byggdes ut. I samband med rådgivningen gavs, och ges fortfarande, helt gratis pediatriska (småbarns-) vaccin inom ramen för det nationella vaccinationsprogrammet. På det sättet har Finland kommit att få det mest täckandet vaccineringsprogrammet i hela Europa.

Men den internationella utvecklingen inom vaccin har accelererat under de senaste åren och många nya effektiva vaccin har kommit ut på marknaden medan det finländska systemet haft svårt att hänga med i svängarna. Det i sin tur har lett till att vi nu håller på att bli efter våra nordiska grannländer och många av EU-länderna när det gäller användning av nya vaccin.

Den största bristen i dag gäller vår sjukförsäkringslag som inte överhuvudtaget möjliggör FPA-ersättning för vaccin, eftersom lagen enbart medger kostnadsersättning för läkemedel som har en botande verkan. Vaccin som ges i förebyggande syfte utesluts kategoriskt per definition. I dessa dagar kan det här betraktas som ojämlikt eftersom vi kan anta att familjer med stora inkomster har större förutsättningar att låta vaccinera familjemedlemmarna. Det här står också i konflikt med vår allmänna strävan till förebyggande hälsovård, och till praxis och lagstiftning i våra nordiska grannländer, där det är möjligt att få ersättning också för vaccinering.

Vi har alltså en situation där vi dels har en effektiv vaccineringsorganisation inom ramen för barnarådgivningen, samtidigt som vi helt saknar ett nationellt stödtänkande för kompletterande vaccin. Dessa är exempelvis resevaccin (främst hepatit a och b) och HPV vaccin som förebygger livmoderhalscancer hos kvinnor. Dessutom skulle många orter längs kusten vara betjänta av en lokalt avgränsad möjlighet till ersättning för vaccin mot TBE som sprids av fästingar.

Jag är ganska övertygad om att Anders Chydenius skulle ha insett nyttan av att ändra på vår vid det här laget föråldrade lagstiftning om han levt i dag. Därför har undertecknad lämnat in en lagmotion för att undanröja ett lagtekniskt hinder för att få FPA-ersättning för vaccin. Motionen fick hela 104 riksdagsledamöters stöd. Den behandlades senaste vecka i remissdebatt i riksdagen och sändes därifrån till riksdagens social- och hälsovårdsutskott för vidare behandling.

Som ytterligare ett argument för den här lagändringen är att den i stort sett kan betraktas som kostnadsneutral. År 2006 betalade FPA ut 1,1 Mrd euro i läkemedelsersättning. Om vi skulle använda några futtiga miljoner av den summan på vaccinering, så skulle vi spara såväl i vårdkostnader som i kapacitet - enligt samma logik som Chydenius kom fram till jämförbara slutsatser, för mer än tvåhundra år sedan.

Vaccinering har visat sig vara framgångsrikt under århundraden över hela världen. En milstolpe nåddes 1989 då WHO förkunnade att polio var en övervunnen sjukdom tack vare effektiv vaccinering.

Inom några år kan vi hoppas på följande stora kliv, då ett nyutvecklat vaccin mot malaria väntas stå färdigt att tas i användning. Malaria är fortfarande världens mest dödliga sjukdom som drabbar befolkningen i många U-länder skoningslöst.

Anna Maja Henriksson
riksdagsledamot, Sfp