Bästa vänner,
Jag är glad att jag får vara här med er idag och fira Jakobstadsnejdens Hjärtförenings och Diabetikerföreningens gemensamma julfest. Julfester hör julförberedelserna till. Jag tycker själv att det skulle kännas rätt tomt att fira en jul, utan att först ha haft möjlighet att delta i någon julfest alls.
Bästa vänner,
Jag är glad att jag får vara här med er idag och fira Jakobstadsnejdens Hjärtförenings och Diabetikerföreningens gemensamma julfest. Julfester hör julförberedelserna till. Jag tycker själv att det skulle kännas rätt tomt att fira en jul, utan att först ha haft möjlighet att delta i någon julfest alls.
Jag har funderat över vad jag skall tala om här idag, och jag har kommit till att det får bli lite gott och blandat, där hälsan har en central roll.
Låt mig börja med att berätta att jag redan då jag var barn blev medveten om att det finns något som kallas Hjärtföreningen i Jakobstad. Det var nämligen så att min mor Majlis Forss, som själv led av en hjärtsjukdom, tidvis deltog i föreningens möten. Det här var på 1970-talet fram till medlet av 80-talet. Det är också så att bägge mina föräldrar avlidit i hjärtinfarkt, och därför har jag alltid haft en – kan man kalla det – ”nära relation” till allt det som berör hjärtsjukdomar, orsakerna till dem och hur man kan förebygga dem.
Att mäta en befolknings hälsa, hur folket i ett visst land mår, är inte alldeles enkelt. Det vanligaste måttet, nämligen befolkningens medellivslängd, säger ändå rätt mycket. Medellivslängden i Finland idag är hög i ett internationellt perspektiv. Den förväntade medellivslängden för oss kvinnor är 82 år och för männen 75 år. Spädbarnsdödligheten som också används som ett mått på hur folket mår är i Finland rekordlåg. I många avseenden mår vi alltså bra i vårt land. Det finska folket är ju också känt för att vara ett idrottande folk.
Däremot kommer vi ju inte ifrån att också vi har våra bekymmer, och att vi aldrig kan göra för mycket för att ytterligare befrämja folkhälsan. Var och en av oss vet hur det är. Har man hälsan i skick eller under kontroll, då går allt lättare och man kan njuta av livet, man är på bättre humör och har lust att göra saker o ting.. Jag har vid olika tillfällen liknat hälsan vid självständigheten. Då man är frisk och mår bra tänker man inte på det , men den dag man själv eller någon nära anhörig insjuknar, då inser men hur viktig fråga det handlar om. Så är det också med vårt lands självständighet, vi tar den för given- men skulle något hota oss skulle vi vakna upp och inse dess enorma betydelse.
Nåja, jämfört med hur man mår i många andra länder i världen, så har vi alltså ett rätt gott läge hos oss i Finland. Men naturligtvis har vi ju våra egna typiska folksjukdomar, som drabbar många av oss i något skede av livet av olika orsaker. Många sjukdomar har mer eller mindre en ärftlig betingelse. Hjärt- och kärlsjukdomarna har ju länge varit Finlands stora folksjukdom nummer ett. Nu är också diabetes på god väg att nå tätplatsen. Under de senaste åren har diabetes (typ 2) ökat explosionsartat, framförallt i USA men trenden är densamma också hos oss, såsom även i många andra ”välfärdsländer”. Experterna pekar på att orsakerna finns i vårt moderna sätt att leva. Kort kan man säga att det handlar om för mycket mat och för lite motion. För mycket sofflock och tv, istället för vardags motion som promenader och vedhuggning. Och då talar vi inte bara om den vuxna befolkningen. I USA har det gått så långt att t.o.m barn drabbas att det vi vant oss att kalla vuxendiabetes. Inte att undra på då skollunchen där kan bestå av hamburgare, fransk potatis eller pizza med läsk till. Naturligtvis handlar det också om ärftlighet, såsom ju är fallet med många sjukdomar, men alldeles uppenbart är att just diabetes är en sådan sjukdom där förebyggande kan lyckas rätt långt med rätt kost och tillräcklig motion.
Dagens livsstil har också fört mycket gott med sig. Vi skall inte glömma bort att många idag äter en mycket hälsosammare mat än man gjorde förr. Grönsaker, fiber, frukt och bär, fullkornsprodukter, magert kött och mera fisk finns nu i större utsträckning på de finska köksborden. Matlagning har för flere mänskor också blivit en hobby, inte bara ett nödvändigt ont. Det tar sig bland annat uttryck i en mängd matlagningsprogram på TV. Och har man en sund meny till vardags, kan man nog med gott samvete unna sig en pizza eller en hamburgare eller kanske gammaldags fläsksås då och då. Det är som med mycket annat – lagom är bäst.
Nåväl, om då merparten av oss äter relativt hälsosamt, vad är det då som gör att diabetes breder ut sig. Jo, som jag redan var inne på hänger det ihop med att dagens mänska ofta lider brist på vardagsmotion. Det ser naturligtvis olika ut för olika individer, och självfallet finns det de som motionerar mycket. Men i takt med att våra arbeten förändrats och blivit mera stillasittande, samtidigt som bilismen ökat och man tar sig till jobbet med bil istället för att gå eller cykla, så har den vanliga vardagsmotionen allt mer fallit i skymundan. Ser vi 100 år tillbaka var arbetet betydligt mera fysiskt påfrestande. Dåtidens mänska skulle knappast ha kunnat föreställa sig att man år 2006 betalar för att få svettas. Det är ju nämligen det vi gör när vi går till gymmet.
Vad gäller våra barn, är det alldeles uppenbart att många av dem också borde röra på sig mera. Alla är inte aktiva i någon idrottsförening och skall inte behöva vara det heller. Därför borde vi få in mera idrott och motion i skolan som motvikt till de teoretiska ämnena.
Vad kan då en stad eller en kommun eller rent av statsmakten göra för att bidra till en ännu bättre folkhälsa ?
Som jag ser det handlar det om att skapa goda förutsättningar för vardagsmotion. I praktiken handlar det om att det skall finnas gång – och cykelleder, friluftsleder, skidspår och lekparker, idrottshallar, simhall och gymnastiksalar. Dessa skall också underhållas så att de hålls i skick. Det är kommunens uppgift. I all stadsplanering måste också möjligheterna till god rekreation beaktas., liksom också de rörelsehindrades behov av tillgänglighet.
Här i Jakobstads försöker vi prioritera just dessa saker, och i nästa års budget finns också med anslag för bl.a förbättrande av våra vandringsleder. Vad gäller statsmakten är det självfallet så att också vårt lands regering och riksdag med sina beslut kan påverka folkets hälsa i en eller annan riktning. Det ser vi mycket tydligt då det gäller alkoholpolitiken. Den sänkta alkoholskatten har lett till stora problem för många, för familjer, för individer och för många barn. Antalet dödsfall relaterade till alkoholmissbruk har ökat, antalet barn som omhändertas av myndigheterna pga föräldrarnas missbruk har ökat, och antalet alkoholrelaterade skador överlag har ökat. För folkhälsans skull behöver vi därför höja spritskatten. Jag sällar mig också till den skara av beslutsfattare som talar för en sänkning av matmomsen på hälsosamma livsmedel. Lemonad, chips och godis borde ha en högre skatt än t.ex. frukt och grönsaker. Jag vill också jobba för att stärka pensionärernas köpkraft och överlag deras situation som har de sämst ekonomiskt ställt i vårt samhälle. Eftersom det index med vilket pensionerna höjs också är beroende av hur livsmedelsprisen utvecklas, kan en sänkning av matmomsen överlag eventuellt inverka negativt på hur pensionerna höjs. Därför måste speciellt effekterna på pensionerna beaktas vid en eventuell matmomssänkning, så att det inte i praktiken går så, att deras ekonomiska situation som man borde förstärka i praktiken försämras.
Bästa vänner,
I den bästa av världar så kommer det alltid att finnas sjukdomar. Det samhälle existerar inte där alla alltid skulle vara friska, utan vi drabbas var och en i olika skeden av livet i en eller annan form. Därför behövs det naturligtvis en fungerande vård, som omsluter alla oberoende av ålder, kön och inkomster. Här i vår stad och region har vi målmedvetet jobbat för en allt bättre vård. Vården engagerar, och i mätningar som gjorts om vad mänskor anser att är viktigast att satsa skattepangar på kommer alltid vård och skola högst upp.
Vården har också alltid engagerat beslutsfattarna. Ser vi tillbaka ca 100 år, hade man i fullmäktige en omfattande debatt om hur Otto A. Malms testamenterade pengar skulle användas. Ett hurudant sjukhus skulle man bygga, vad var egentligen behovet ? Det fanns den gamla stammen som ville hålla bygget så litet som möjligt. Stadsläkare Gustaf Borg som satt som fullmäktiges ordförande från 1877 till 1904 sade att han under sin tid som läkare sett, en kanske två patienter som skulle behöva sjukhusvård, och ansåg följaktligen att ett sjukhus var onödigt. Den unge läkaren Voldemar Backman hade fått en modernare utbildning än Borg och insåg behovet av ett sjukhus. Något han kämpade för, och slutligen efter 10 år av debatt fick igenom i den omfattning som han förespråkat. Doktor Borg fanns då inte mera med på den politiska arenan. Backman däremot blev med tiden också fullmäktiges ordförande. I Malmska sjukhusets historik, kan vi läsa följande: ”Att sjukhuset byggdes är Backmans förtjänst mer än någon annans.”
Vad har vi då gjort för att förbättra vården de senaste åren? Jo, vi har slagit ihop Jakobstadsnejdens HVC med Jakobstads sjukhus till det vi idag kallar Malmska hälso- och sjukvårdsområdet. Jag var själv en av de pådrivande krafterna i denna process, och jag är helt övertygad om att skulle vi inte här i regionen gått inför denna modell, hade vi snart stått inför samma scenarium som i Kristinestad där man nu monterar ner sjukhuset.
Vi ville skapa en enhet med stark regional förankring och en enhet där man sätter patienten i fokus och utvecklar samarbetet mellan bashälsovården och specialsjukvården optimalt. Vi är på rätt väg, och jag hoppas att vi skall kunna nå en samsyn mellan delägarkommunerna Jakobstad, Larsmo och Pedersöre när det gäller den framtida hälso- och sjukvårdsstrategin. För egen del har jag alltid påpekat vad gäller specialsjukvården, att så länge vi har en kunnig personal och kan upprätthålla en kvalitativ vård till ur totalekonomiskt perspektiv rimliga kostnader, ja så länge skall vi slå vakt om de specialiteter som idag finns på Malmska och den därtill anknutna akutvården. Det också med glädje vi kan notera att tex förlossningarna i år spränger 500 strecket med råge. En region med en växande befolkning, med ett stort antal barn och unga samt unga familjer är värd sin förlossnings- och barnavdelning.
Här är det också på sin plats för mig att säga att jag innerligt hoppas att Vasa sjukvårdsdistrikt skall lyckas i sina förhandlingar med Tammerfors och Seinäjoki, så att hjärtkirurgin i Vasa också skulle kunna fortsätta efter år 2008.
Bästa vänner, jag vill verka för ett samhälle där man bryr sig. Ett samhälle där varje mänska har sin plats och där individen bemöts på ett mänskligt och humant sätt i alla sammanhang. I en stad eller kommun där man bryr sig, där tar man också väl hand om sina äldre. Det skall vi också göra hos oss. Vi skall utveckla äldreomsorgen och servicen, enligt de behov som de äldre verkligen har. I dessa dagar då vi diskuterar en kommun – och servicestrukturreform är fokus ställt på hur livet ser ut om 15-20 år. För den skull få vi inte glömma den dag som är. Därför är det viktigt att få fram de äldres röst också i dagens samhälle. Därför är föreningar som era viktiga ur många olika synvinklar. De ger er möjlighet att träffas och vara tillsammans, de ger er möjlighet att diskutera frågor som berör er, och möjligheter att föra fram sånt som bekymrar er. Använd er av den möjligheten ! Vi beslutsfattare finns för att lyssna på er och för vi skall verka för att förbättra det samhälle vi lever i.
Med dessa ord får jag önska er alla en riktigt god och fridfull jul och ett gott nytt år.
