Svar till Henrik Huhta och Pekka Saajoranta!
Huhta och Saajoranta påstår i ett debattinlägg i JT och VBL 12.1.2007 att språket inte är något problem i praktiken i det förslag som länspolisledningen lagt fram. Servicen kommer nog att fungera, det är ju en tryggad rätt i grundlagen och språklagen.
Svar till Henrik Huhta och Pekka Saajoranta!
Huhta och Saajoranta påstår i ett debattinlägg i JT och VBL 12.1.2007 att språket inte är något problem i praktiken i det förslag som länspolisledningen lagt fram. Servicen kommer nog att fungera, det är ju en tryggad rätt i grundlagen och språklagen.
HH och PS utgår i sitt resonemang från att polisens språkkunskaper skulle bestämmas av befolkningsmajoritetens språk på ett ”polisstationsområde”. Ack vore det så väl ! Jag vill mer än gärna veta på vilken lag HH och PS grundar denna tolkning.
Det är inte lätt att förstå sig på lagtext alla gånger, och när begreppen omblandas och förvirras kan det bli riktigt besvärligt. Den Lag om ändring av polisförvaltningslagen som riksdagen godkände strax före jul, utgår från att distrikten för häradernas polisinrättningar skall kunna utvidgas så att det blir möjligt att bilda polisinrättningar vilkas verksamhetsområden omfattar fler än ett härad.
Genom förordning skall statsrådet bestämma om de polisinrättningar i häradet vilkas distrikt skall omfatta flere härad. Det är det beslutet statsrådet inte ännu tagit, och det är också det beslutet som vad jag kan förstå, påverkar vilket språk som blir polisinrättningens arbetsspråk. Ifall befolkningsmajoritetens språk i hela verksamhetsområdet är finska, blir arbetsspråket följaktligen finska. Detta sker ifall tex Pedersöre, Karleby och Kaustby härader sammanslås till ett verksamhetsområde.
Ordet polisinrättning är alltså inte synonymt med ordet polisstation och i lagtexten förekommer inte ordet polisstationsområde överhuvudtaget . Därför faller HH:s och PS:s argument pladask. Riksdagens förvaltningsutskott har också i sitt betänkande påtalat att ”utskottet lägger vikt vid det krav som framgår av propositionsmotiven (gäller språklagen) och enligt vilket det även framledes ska finnas polisinrättningar med svenska som arbetsspråk”.
För att polisservicen i praktiken skall fungera på såväl svenska som finska också långa tider framåt, behövs lösningar där den språkliga konsekvensen av reformen beaktas. Polisen ute på fältet, i Kronoby, i Esse i Jakobstad, i Munsala osv måste kunna tala såväl svenska som finska och polischefen kan inte få komma undan med nöjaktiga kunskaper i svenska.
Debatten visar än en gång, att då det riktigt kniper finns det inte många andra partier än Sfp som ställer sig på barrikaderna för att trygga den svenska servicen på sikt.
