Jag är glad att Richard Sjölund noterat att jag i debatten fört fram min förundran över att det skall vara mindre värt att sköta en medmänniska i tre skift än en pappersmaskin.
Jag är glad att Richard Sjölund noterat att jag i debatten fört fram min förundran över att det skall vara mindre värt att sköta en medmänniska i tre skift än en pappersmaskin.
Med det uttalandet har jag velat fästa uppmärksamhet vid att lönerna i typiskt kvinnodominerade yrken är betydligt lägre än i typiskt mansdominerade yrken. Något som jag tycker att bör rättas till.
Vad gäller sjukskötarna har de oftast en 3-4 år lång utbildning bakom sig på instituts eller yrkeshögskolenivå. En utbildning som därmed kan vara betydligt längre än den som krävs för arbete inom pappersindustrin. Bägge yrkeskategorierna behövs, och min avsikt är på inget sätt att ställa dem mot varandra, eller att tala för sänkta löner inom pappersbranschen. I bägge dessa yrken jobbar man i skift, vilket är nog så krävande, och för den obekväma arbetstiden skall man också kompenseras.
Det inkomstpolitiska avtalssystem vi har i vårt land skall vi ta vara på. Ett känt faktum är ju att pappersförbundet är starkt, och det kommer säkert att fortsätta klara av sina förhandlingar. När det gäller vården är jag däremot övertygad om att det behövs riktade insatser från statligt håll för att rätta upp snedvridningen med vårdlönerna. En normal förhöjning med 2-3 % lyfter inga vårdlöner ur lönegropen.
Att kvinnor och män har olika lön också inom samma yrkeskategori är heller ingen ovanlighet. Snarare regel än undantag. En kvinnlig läkare eller ekonom förtjänar i många fall bara 80 % av den manliga kollegans lön för samma jobb.
Mitt mål är att verka för verklig jämställdhet i arbetslivet där det betalas lika lön för likvärdigt arbete. Det tror jag vi alla vinner på.
