När en fråga löst sig, faller en annan i famnen. Så förefaller det vara i riksdagen just nu. Veckans nya krishärd, åtminstone uppfattar svenska riksdagsgruppen det så, är YLE.
Först kom Yle:s styrelse ut med beskedet att radio X3M, radio Peili och Tv-kanalen Yle Extra skulle läggas ner. Yle ledningen hade tänkt att förvaltningsrådet utan dess mera diskussion skulle besluta om det i tisdags. Som vi vet gick det inte så. Radio X3M kunde räddas, troligen främst tack vare en stark insats av ungdomarna själva. Det får vi vara glada för. Annars hade vi förlorat 50 % av våra svenska radiokanaler, och en tredjedel av hela det svenska kanalutbudet.
Däremot blev det ju inte frid och fröjd efter det beslutet. Yle-ledningen ville i stället att förvaltningsrådet genast på samma tisdagsmöte skulle fatta beslut om att de finska och de svenska nyhetsredaktionerna sammanslås till en enhet. Vår representant i förvaltningsrådet, Mikaela Nylander, föreslog en återremiss av hela beslutspaketet, för att möjliggöra framtagande av olika alternativ och för att förvaltningsrådet skulle få diskutera vilken bolagets långsiktiga strategi är och vad public service i verkligheten skall innebära. Hon fick inget understöd för den tanken. En bordläggningen lyckades hon slutligen med, efter att det väl börjat gå upp också för andra partiers representanter att sammanslagningen kan innebära uppsägningar, och inte bara på svenska sidan utan också på den finska.
För varje dag som går blir frågorna allt flera och svaren allt färre. På torsdag säger VD Mikael Jungner att man i flere veckor berett förslaget att sammanslå redaktionerna. Hallå! Varför i hela friden presenterade man inte alla sina tänkbara alternativ samtidigt för förvaltningsrådet? Nu spelade man först med Radio X3M, för att därefter på mötet komma med ett alternativ som innebär att man går direkt på kärnan och hjärtat i allt vad public service heter, nämligen nyhetsbevakningen. Och varför koncentrerar man sig inte på intäktssidan? Då problemet är att det fattas 10 miljoner euro och då man vet att ca 50.000 hushåll låtit bli att betala licensen efter digitaliseringen och att därtill ca 200.000 hushåll ser på betalkanaler utan att ha Yle:s licens, ja då borde man ju verkligen satsa på att få dem att betala licensen. Minst 40 miljoner € flyter alltså förbi.
Varför inte göra som i Sverige, där SVT effektivt meddelar om skärpt TV-avgiftkontroll med jämna mellanrum i olika delar av landet. Att skära ner kanaler eller försämra nyhetsbevakningen sporrar knappast flere att betala. När jag framhöll åt förvaltningsrådets ordförande Kimmos Sasi, att Yle nu måste aktivera sig på inkomstsidan, kvitterade han det med att bland annat säga att ni (underförstått finlandssvenskarna) kan ju betala dubbel avgift. Ett verkligt dåligt skämt!
Yle:s verksamhet måste tryggas, så att vi också framöver får våra nyheter och program på jämlika grunder. Public service kan inte ersättas av kommersiella kanaler. Yle-skutan skulle behöva en kapten som vet var farleden går och vart man är på väg. Nu verkar kompassen vara bortblåst och grundstötningen allt närmare.
Anna-Maja Henriksson
