Tydligen trampade jag på en öm tå då jag i min kolumn försynt påpekade att det mest arbetsintensiva jobbet i riksdagen görs i utskotten men att talturerna där inte statistikförs.
Tydligen trampade jag på en öm tå då jag i min kolumn försynt påpekade att det mest arbetsintensiva jobbet i riksdagen görs i utskotten men att talturerna där inte statistikförs. Det är också i utskotten som vi riksdagsledamöter kan påverka regeringens lagförslag mest. Ifall det under sakkunnig hörandena kommer fram fakta som gör att det ursprungliga förslaget borde ändras, har speciellt de ledamöter som hör till regeringspartierna möjlighet att få till stånd ändringar. Så har också skett i lagutskottet bland annat nyligen vid behandlingen av tingsrätternas sammansättningar. Oppositionens ledamöter däremot har en annan sits. Är det bara de som vill ha ändringar, så står sig regeringens ursprungliga förslag fast. Det torde Bjarne Kallis ha en gedigen erfarenhet av.
Eftersom parlamentarismen fungerar just så att regeringens förslag ligger som bas för behandlingen i riksdagen så är det självklart att det också finns ett större intresse hos oppositionens ledamöter att profilera sig i debatten i plenisalen. Bjarne Kallis är en utomordentligt god talare och skicklig debattör, som gärna tar till ordet. Det kan stundvis vara en ren njutning och underhållning att lyssna till honom. Ändå kan jag inte påminna mig ett enda fall där han i plenisalen skulle ha fått till stånd en ändring i ett lagförslag. Därmed inte sagt att det inte är viktigt att framföra avvikande åsikter och skapa debatt. Visst har debatten i sig ett egenvärde, men slutresultatet påverkar den i praktiken inte.
Att vara ledamot i ett regeringsparti, innebär också att man följer vissa spelregler. Alltid är det inte angenämt, det kan medges, men man har ändå större möjligheter att påverka i olika frågor än man har i opposition. Följer man inte spelreglerna, så går det som för kristdemokraterna då Toimi Kankaanniemi var minister i Esko Ahos regering, att man får gå. Den som inte klarar av att samarbeta är föga framgångsrik. Som riksdagsledamöter skall vi ändå alltid respektera varandra och respektera att vi arbetar på olika sätt.
Anna-Maja Henriksson
